Ca två och ett halvt år sedan träffade jag min underbaraste bästavän, hon är som min familj, som en syster jag inte kan leva utan. Någon jag aldrig vill släppa kontakten med. En dag utan dig och jag är inte mig själv, du gör mig hel. Jag saknar dig bara jag är utan dig en eftermiddag, som nu till exempel. Kanske låter helt sjukt i er öron.. ögon(?) Vi har gått igenom så mycket, så många saker jag aldrig gjort har jag gjort med dig. Och de är jag glad för, när jag tänker på öland, sommaren-08, shibby, dude where's my car, då tänker jag på dig. Finns så himla mycket mer iof, men de orkar jag inte skriva. Du är det bästa jag har, mitt liv, min andra halva och självklart är de Arne jag pratar om :)

hi hi sötis